Journalisten har mycket makt i sin hand om uppdraget ges möjlighet att fullföljas enligt de principer som föreslås i "The Elements of journalism" av Kovach och Rosenstiel. Dessa principer handlar om att granskning av sanningen bakom informationen, distans till de som granskas, bevakning av makthavare, kritiskt ifrågasättande etc. Kovach och Rosentiel menar att journalistens primära lojalitet måste vara till medborgarna.
Mycket tyder tyvärr på att journalistiken har blivit ett instrument för andra krafter som vill få ut sina egna budskap. Ett exempel på detta är rapporteringen kring "millenniumbuggen" som skulle slå ut världens datorer vid årsskiftet 99/00. Journalistiken förmådde inte närmare granska det budskap som fördes fram av experter som själva möjligen hade ett ekonomiskt intresse i frågan. Ett annan exempel är upptrappningen inför Irakkriget. Jag kommer själv ihåg alla fantasifulla skisser på underjordiska palats, giftfabriker etc som vi förleddes att tro existerade i Saddam Husseins Irak. Det visade sig vara felaktiga uppgifter. Ändå hade vi en svensk expert, Hans Blix, som fungerade som FNs vapeninspektör i Irak och som hävdade att landet inte hade kapacitet att framställa massförstörelsevapen.
Hur har det blivit så här? För det första måste man komma ihåg att det knappast är en ny strategi att använda media för propaganda. Exempelvis användes sådant flitigt under i Europa under Napoleonkrigen för 200 år sedan. Vår bild av vem Napoelon var präglas fortfarande av det som framförallt brittiska tidningar skrev då. Det borde emellertid finnas bättre förutsättningar med den tillgång på global information som finns nu. Varför fungerar det inte? En viktig förklaring är att allt måste gå så snabbt nu. Tiden för att kritiskt granska och kontrollera finns inte längre. Dessutom har media kommersialiserats på ett sätt som gör att uppseendeväckande nyheter har lättare att nå ut, oavsett sanningsgraden.
Vad leder detta till? För min egen del blir det svårare och svårare att lita på det som kommer fram när stora mediabollar är i rullning. Den som rullar just nu är global uppvärmning kopplat till koldioxidutsläpp. Med all respekt, hur kan man lita på det som sägs om detta när bara de mest apokalypiska forskarna ges utrymme att uttrycka sina åsikter? Man behöver inte leta speciellt mycket för att hitta andra forskare som uttrycker att koldioxiden inte är den primära orsaken till global uppvärmning. Ändå kommer detta sällan fram i media. Jag vill poängtera att jag inte själv har vare sig kunskap eller åsikt om vad som är rätt eller fel när det gäller global uppvärmning. Jag kan däremot konstatera att här låter journalistiken informationsflödet rulla på helt okritiskt och utan att fundera på vilka krafter som kan ligga bakom. Är det lika missledande som bilderna på Saddam Husseins underjordiska värld?
Kovach och Rosenstiel har grundat sina budord om hur en god journalistik bör vara genom en attitydundersökning. Den visar att journalister har en hög uppfattning om sitt uppdrag och att de tjänar läsaren. Det känns ändå betryggande - nu gäller det bara att skapa utrymme för journalisten att också fullgöra uppdraget enligt den höga ambitionen.
måndag 5 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Per!
Ja, visst är det skrämmande när man tänker på vilken makt media har över våra tankar. Den som vill smutskasta någon eller sprida falska fakta har en ypperlig budbärare i media. Det gäller bara att få rätt personer att säga rätt saker vid rätt tillfälle. Det kan vara skrämmande enkelt att dupera en hel värld.
Och visst vore väl drömmen att varje journalist har tid att både kolla och dubbelkolla sina fakta. Det skulle absolut skapa medier med större trovärdighet.Det behövs inte många felaktigheter för att tilltron ska rubbas!
Phia
Per,
Jodå, propagandan har nog alltid varit en kraftfull mekanism i hela journalistik- och kommunikationsbranschen.
Kanske skulle vi för ett ögonblick behöva fokusera mer på oss mediekonsumenter än på journalisterna. Vi har kanske de medier vi förtjänar? Hur ska vi kunna kräva god, djuplodande och tidskrävande journalistik när vi samtidigt begär att utbudet ska vara gratis och ständigt uppdaterat ...
Det är väl inte för inte som medborgarna i diktaturer ofta utvecklar en synnerligen god känsla för vad som är sannning - eller åtminstone för vad som INTE är det ... De förutsätter aldrig att de ska presenteras för en korrekt bild av världen utan inser att det är upp till dem själva att läsa mellan raderna och hitta alternativa källor!
/Mia
Hej Per!
Bra blogginlägg! Du nämner intressanta exempel på hur journalistiken har valt sin egen sanningshalt.
Kommersialiseringen och stressen att sälja lösnummer har skapat rubriker som inte håller en god journalistisk kvalitet.
Du nämner milleniumskiftets teknikrädsla. Jag tänker tex på hur vi för några månader sedan skrämdes av "Risk för jordens undergång" då de i Schweiz skulle kollidera protoner. "Nu kan jorden gå under" är en bra rubrik om man vill sälja en artikel.
(http://www.expressen.se/Nyheter/1.1293738/forskare-nu-kan-jorden-ga-under)
Det intressanta i artikeln är att forskarna som tror att jorden ska gå under inte nämns med namn och inte heller ges någon information om vad de forskar kring. Vem som helst borde ju kunna kalla sig forskare. Tidningen väljer därmed att strunta i att tänka kritiskt och bortse från att granska journalistiskt.
Skicka en kommentar